UTFODRING

Av Barbro Samuelsson

Barbro Samuelsson är lantbrukskonsulent vid länsstyrelsen i Östergötland och foderexpert. Artikeln ingår också i pärmen ”Småskalig äggproduktion” som tagits fram av Jordbruksverket.

En värpande höna producerar ett ägg om dagen. För att klara av det behöver hon mineraler till äggskalet och energi och protein till både sig själv och ägget. Ett bra foder är därför A och O! En höna äter 120-180 g per dag beroende på storlek, ålder, omgivningstemperatur och sammansättningen av fodret.

Höns är mångsidiga i sitt val av foder, och det finns många olika utfodringsmodeller som fungerar bra. En vanlig modell är att utfodra med hel spannmål och något koncentrat (proteinfoder). Det finns också speciella färdigfoder anpassade för golvgående hönor, både konventionella och ekologiska (KRAV).

UTFODRINGSMODELLER

1. Koncentrat + hel säd. (Koncentratet innehåller en del spannmål)

2. Koncentrat + hel säd. (Koncentratet utan spannmål)

3. Fullfoder. (Innehåller allt hönan behöver)

4. Fritt foderval. (Hönan väljer själv från oblandade råvaror)

Använder du modell 1med koncentrat + hel säd, kan koncentratet ges i fri tillgång i tråg eller tub. Spannmålen ges i ströbädden eller i tråg/tub. Hönan behöver ca 50-60 g spannmål per höna och dag. Du kan även göra ett fullfoder genom att mala spannmålen och blanda med koncentrat. Modell 1 är en gammal beprövad metod, och med denna modell har du möjlighet att ge hel spannmål på eftermiddagen för att ge hönan ”lite i krävan till natten”.

Modell 2 bygger på att koncentratet används för att tillverka fullfoder. Du kan också använda det färdigköpta koncentratet för att tillverka eget koncentrat som i modell 1, dvs. blanda in spannmål och sedan använda det som modell 1.

Fullfoder innehåller allt men kan behöva kompletteras med kalk, när hönan är mer än 50 veckor gammal. Ge kalktillskottet på eftermiddagen.

Vid fritt foderval får hönorna varje ingrediens för sig. Du sätter in en burk med spannmål, en med fiskmjöl, en med snäckskal osv. Hönan väljer då själv varje dag hur mycket hon vill äta av de olika råvarorna. Forskningsresultaten visar att hönan är bra på att komponera sin egen foderstat.

Oavsett vilken modell du väljer, bör du ha kontroll på de fodermängder som går åt! Hur mycket foder som går åt för varje kg ägg som produceras är ett bra mått på hur effektiv produktionen är. 2,2-2,5 kg foder per kg ägg är ett bra resultat. Om foderåtgången blir onormalt hög, tyder det på att någonting är fel och bör åtgärdas. Det kan t.ex. vara låg energihalt i fodret eller för låg halt av aminosyran metionin.

Fodermedel Spannmål

Spannmålen utgör i allmänhet basen i hönsfodret, oavsett vilken modell du väljer. Den dagliga mängden kan ligga runt 100 g per höna. Med spannmålen får hönan i huvudsak energi. Spannmålsslag som du kan använda är vete, rågvete, råg, korn, havre och majs,

Vete och rågvete är energirika, och hönsen äter dem gärna. Man tror att vete i stora mängden kan öka risken för fjäderplockning och därför bör du bara ge det i begränsad utsträckning. Mängden vete beror på totalfoderstaten. Börja med 10% och prova dig fram. Utfordra helst vete helt eller lätt krossat. Finmalet vete blir klibbigt och kan lätt fastna i näbben.

Höns gillar havre. Det är fettrikt och har hög andel linolsyra. Om havre ska ingå i större mängder, är det viktigt att den inte har för lågt energiinnehåll. Dålig havre med hög skalhalt har lågt energiinnehåll och ger bara bukfylla. Energiinnehållet kan ökas genom att skala havren. Krossas havren lätt, klarar hönan av att själv plocka ut det bästa och lämna skalen kvar.

Korn innehåller svårsmältbara kolhydrater och mängden bör därför begränsas. Vid utfodring med mer än 20% kan det upphov till blöt gödsel och därmed smutsiga ägg.

Råg är inget bra fjäderfäfoder. Hönsen är inte förtjusta i det och det innehåller svårsmältbara kolhydrater. Ska man använda råg skall den malas och begränsas till 10% av blandningen.

Proteintillskott

Utöver spannmålen behövs foder som tillför protein. Det är viktigt att proteinet har rätt sammansättning, så att hönan får de aminosyror hon behöver. De aminosyror som det lättats blir brist på är lysin och metionin. Lysin finn si ärter, raps och sojamjöl, medan metionin finns i fiskmjöl, köttmjöl och mjölk. Det är viktigt att hönan får den mängd hon behöver. En för låg metioninmängd per kg foder ger en onödigt hög foderkonsumtion. Det är också risk för metioninbrist med minskad produktion som följd.

Proteinet kan vara animaliskt eller vegetabiliskt. Hönan är en allätare och det är naturligt för henne att äta produkter av animaliskt ursprung. Animaliska proteinkällor bland de vanliga fodermedlen är fisk-, kött- och benmjöl samt mjölkpulver.

Fiskmjöl är det vanligaste animaliska fodermedlet. Det har bra protein- och energiinnehåll och proteinet har höga metioninvärden. Blanda max in 5-6% för att undvika fisksmak på äggen. Kontrollera kvaliteten på mjölet när du köper. Fiskmjöl av god kvalitet ger inte fisksmak i ägget. Fiskallergiker kan troligen även äta ägg från höns som utfordrats med fiskmjöl.

Köttfodermjöl kan vara av varierande innehåll och kvalitet. När du köper detta är det därför viktigt att veta vilka råvaror som ingår och vilken tillverkningsprocess som använts, samt protein - och energiinnehåll.

Mjölkprodukter är lysinrika men har inte så höga metioninvärden. Den som har egen mjölkproduktion kan utfordra med mjölk, som hönorna gärna dricker. Helst skall mjölken vara syrad.

Att utfordra med köksavfall är ett sätt att återföra resurser till lantbruket. Näringsinnehållet varierar beroende vad som ingår. Eftersom köksavfallet innehåller rester av importerade livsmedel, är smittorisken stor. Därför måste det kokas innan du utfordrar. Vill du använda avfall från annat än det egna köket krävs tillstånd från Jordbruksverket.

Vegetabiliska proteinkällor är matärter, raps, soja, solrosprodukter, linfrö, majsglutenmjöl och grönmjöl.

Ärter har hög proteinhalt men låg metioninhalt. Har du hög inblandning av ärter måste du därför se till att hönsen får tillräckligt med metionin. Använder du ärter, ska det vara matärter, eftersom foderärter innehåller tannin som minskar proteinets smältbarhet. Det är lämpligt med 15 - 20% matärter i foderstaten. Ärterna bör krossas, dock inte för fint.

Rapsmjöl kan utgöra upp till 10% till vitäggsvärpare. Till brunäggsvärpare ska du undvika raps. Dessa hönor kan inte utsöndra restprodukten av rapsens sinapin, utan den hamnar i äggulan och ger en härsken ”fisksmak”. Alla kålväxter innehåller sinapin och bör därför inte ges till brunäggsvärpare.

Sojamjöl förekommer nästan alltid i kommersiella hönsfoderblandningar. Det är proteinrikt och innehåller mycket lysin men inte så mycket metionin.

Solrosprodukter är intressanta som hönsfoder eftersom de har hög proteinkvalitet med stor andel metionin. KRAV-godkända solrosexpeller (biprodukt från tillverkningen av solrosolja) har en hög växttrådhalt. Du kan själv odla solrosor och utfordra med krossade frön. Hönorna kan själv sortera bort skalen. Krossade solrosfrön härsknar lätt och kan därför inte förvaras så länge.

Linfrö eller linfrökaka är rikt på metionin och kan användas till hönor i begränsad mängd. Linfrö torde ha en positiv inverkan på äggulans fettsyrasammansättning, då det innehåller en hög halt omättade fettsyror.

Majsglutenmjöl får man vid stärkelseframställning. Det har en hög proteinhalt och bra aminosyrasammansättning. Det dammar mycket eftersom det är ett fint pulver. Majsprodukterna är också bra för gulefärgen.

Grönmjöl är speciellt värdefullt för att ge fin färg på gulan, i synnerhet vintertid, när hönsen inte kan få färskt grönt.

Potatis kan mycket väl användas till hönsfoder. Näringsvärdet ökar om potatisen kokas. En gammal regel är att värphönor kan få max 150g kokt potatis per dag. Detta motsvarar 37g spannmål. I början av värpperioden måste du dock begränsa mängden potatis. Det blir lätt bukfylla så att hönan inte får i sig tillräckligt med näring för att både växa och värpa.

Det är en fördel att blanda olika fodermedel, de kompletterar ofta varandra. Hönan är finurlig och kan själv avgöra hur mycket hon behöver av olika fodermedel. Ur sysselsättningssynpunkt är det bra att komplettera med foder som tar lite tid att äta, till exempel kolrötter och andra rotsaker. Hönans näringsbehov hittar du i tabell 1. Alltför hög proteinhalt gör att hönan utsöndrar stora mängder kväve, som hon inte behöver. Kvävet hamnar i gödsel och leder till ökade risker för ammoniakavgång, kväveläckage till omgivningen. Dessutom är det påfrestande för hönan att hantera överskottkvävet. Det kan leda till att hon utvecklar gikt. Tabell 2 visar näringsinnehållet i några olika fodermedel.

Det är viktigt att hönsen får tillräckligt med mineraler och i synnerhet kalcium. För att bilda ett ägg åtgår det 2g kalcium. Dubbla mängden behöver tillföras i fodret, eftersom hönan bara utnyttjar hälften. Utnyttjandet blir desto sämre ju äldre hönan blir. För skalbildningen behöver hönan kalk, som ligger kvar länge i matsmältningsapparaten. Övriga mineraler och vitaminer är också viktigt. Använder du dig av modell 1, 2 eller 4 ska hönsen ha tillgång till snäckskal och grus. Grus behöver hönan ha för att mala sönder den hela spannmålen i muskelmagen. Även om du använder fullfoder är det bra att ge grus. Du kan köpa granitgryn eller använda eget grus. Tänk på salmonellan. Det går åt ca 1% av foderstaten om du använder grus. Av snäckskal behövs 4 -5% av fodermängden.

Får hönan gå fritt utomhus hittar hon mycket matnyttigt på gödselstacken, på betena och i backen. Hon tar hand om en hel del skadegörare samtidigt som hon ordnar sin egen proteinförsörjning. Hålls hönorna i rastgård är möjligheterna att söka föda begränsade. Då måste du räkna med att hon behöver få hela sitt behov tillfredsställt genom det foder du ger henne. För höns i rastgård kan en möjlighet vara att ordna med maskkompost och låta hönsen förse sig ur den.

Vid ekologisk produktion måste fodret vara ekologiskt odlat. Detta begränsar användningen av vissa fodermedel. Kravet är att minst 80% av fodret ska vara ekologiskt odlat (1996), men denna regel kan komma att skärpas.

Tabell 1. Näringsrekomendationer för ekologiskt producerade kycklingar och höns. (Elwinger 1996)

	Värphöns	Kycklingar
		Slakt	Liv
Omsättbar energi, (MJ/kg)	11	11	11
Protein, %	14,0	20,0	14,0
Metionin	0,35	0,40	0,30
Metionin+cystin	0,60	0,75	0,55
Lysin	0,70	1,00	0,65
Linolsyra	0,9	0,9	0,9
Kalcium	3,2	0,9	0,7
Fosfor (tillgänglig)	0,30	0,40	0,30
Natrium	0,15	0,15	0,15
Spårelement	Tillräckliga mängder
Vitaminer	Tillräckliga mängder
Karotenoider, (mg/kg)	6-10

Tabell 2. Näringsinnehåll per kg foder.

	Ts-halt (%)	Energi (MJ)	Smb råprotein (g)	Lysin (g)	Metionin (g)
Köttmjöl	94-97	7,5-12,8	338-545	14,5-17,8	9,1-18,5
Fiskmjöl	91-94	12,8-15,6	630-735	6,3-7,3	17,6-20,6
Fett	100	35
Potatisprotein	90	15,5	727	58,8	45,8
Majsgluten	91	15,6	587	10,6	15,8
Rapsmjöl	90	15,6	587	10,6	15,8
Skummjölkspulver	96	15,3	324	25,9	13,6
Vasslepulver	96	14,5	108	8,3	1,4
Köksavfall	22	3,8	41	0,8	0,5
Drav	20-27	1,9-2,5	29	0,8	0,6
Bryggerijäst	15	2,2	65	4,5	1,0
Källa: Simonsson, A. 1994. Näringsrekommendationer och fodermedelstabeller till svin.

Gulans Färg

Sommartid, när hönsen får gå ute och förse sig med färskt grönt, är det inget problem att få vackra guldgula äggulor, men vintertid får du ta till andra knep. Köper eller blandar du ett fullfoder ingår lucernmjöl för att få färg på gulan. Majs och majsgluten ger också färg. Ensilage av bra kvalitet liksom bladspill från höskullen (årets skörd!) äter hönsen gärna. Det ger både näring och färg på gulan. Morötter och kolrötter är hönorna förtjusta i. Dessa fodermedel är också rika på C-vitamin. En annan möjlighet är att ge torkade nässlor. Även rönnbär ger färg åt gulan.

Ruggning

Så länge hönan värper, går den näring hon får i sig huvudsakligen till att producera ägg. Det blir ingenting över till att ersätta tappade fjädrar. Hönsen byter ut fjäderdräkten genom att rugga: gamla fjädrar fälls och ersätt med nya. Under ruggningen upphör äggproduktionen eftersom kroppen prioriterar fjäderbildningen. Hönorna ruggar normalt på hösten, när dagslängden minskar, men om du har ljusprogram förhindras detta.